Vi åkte från Arlanda den 1/8 kl 14.35. På resan mellan Arlanda och Bangkok hade vi turen att få åka buisness-klass, där satt vi som kungar och blev serverade på porslinstallrikar. C:a 2 timmars väntan i Bangkok så flög vi vidare till Sydney. Den här gången fick vi sitta i ekonomiklass. Efter c:a 22 timmars sittande i flygplan var vi äntligen framme kl 20.10 den 2/8. Vi hade förlorat 8 timmar i tidsskillnad. Kontroll av våra vapen i tullen gick utan problem eftersom vi hade våra införseltillstånd med oss. På flygplatsen mötte Laurie och Barbara Smith upp, 2 av våra volontärer under kommande Paralympics. Vi hämtade ut vår bil. Vi fick en 8 passagerares minibuss istället för en Ford Falcon Kombi som vi hade bokat. Det gjorde att vi slapp ta en taxi till Blacktown och hotell Travelodge där vi hade bokat vårt boende. Minibussen var dock otroligt välpackad.
Efter en välbehövlig natts sömn så var vi uppe på benen och åt frukost. Ringde nu till Schenker, företaget som skulle hjälpa oss att få ut bilen som vi hade skickat ned. Hos dem möttes vi av det nedslående beskedet att vår båt inte skulle anlända till Sydney förrän den 9 augusti, istället för den 4:e som var planerad ankomst. Det innebar att vi skulle få vänta några dagar innan vi kunde bege oss upp till Brisbane. Vi spenderade dagen på att åka ut till La Perouse i sydöstra Sydney. Där letade vi upp det boende som vi har bokat när vi skall ned till Sydney för att titta på OS. Vi letade även upp den skjutbana där vi kommer ha möjlighet att träna på under samma vecka. Vi hittade dock en annan 50 meters bana för gevär (Anzac Shooting range) alldeles i närheten. Den passade oss bättre eftersom den första banan är en pistolbana. Jag ringde upp killen som ansvarade över 50 meters banan. Han var mycket positiv och vi kunde åka dit och träna redan nu på lördag, dvs i övermorgon.
Fredan ägnades åt att fylla i och faxa in lite ytterligare papper som tullen i Sydney ville ha för att få in bussen och den utrustning som vi hade lastat i bussen, b l a 18000 skott 50 meters ammunition och 15000 skott 10 meters ammunition. Det verkade som det inte skulle bli några problem med tullen.
På lördan 5/8 åkte vi in till La Perouse och Anzac shooting range för att genomföra ett bra träningspass på deras korthållsbana. Vädret i Sydney låg på c:a 15-20 grader under dagarna, men kröp ned till 0-strecket under nätterna. Den här banan ligger nära havet och Botany Bay där Cook en gång landsteg på Australien. Det blåste en hel del kalla vindar på banan, vilket gjorde det lite svårskjutet.
Pga kalla vindar och luftkonditionerade rum åkte Anders Lundvall, Thomas Johansson och jag på en liten förkylning vilket gjorde att vi fick försöka kurera oss under ett par dar. Det är dock bra att vi åkte på det nu när vi ändå bara väntade på att bilen skulle anlända. De följande dagarna roade vi oss med lite utflyker och sightseeing i och runt Sydney. Vi var b l a en dag uppe i Blue Mountains och tittade på många fina vyer, en annan dag var vi och tittade på rugby en av nationalsporterna i Australien. Vi fixade biljetter till skytte, pingis, handboll och bågskytte till OS.
Bild: Vy över Blue Mountain och berömda ”Three sisters”.
När det började närma sig den nionde ringde jag till vår kontaktman på tullen för att verifiera att fartyget var på väg in. Fick det ledsna beskedet att fartyget återigen var försenat. Nytt datum var den 10/8. Dagen därpå samma visa, det nya datumet var den 11/8 på fredan. Nu skulle vi ha tur ifall vi kunde få ut bussen innan det blev helg. På fredagen åkte vi in till Barbican Marine som är rederiets ombud i Sydney för att hämta ut vår Delivery Order, vilken ger oss rättigheten att hämta ut vår container. I utbyte mot Delivery Ordern måste man ha en Bill Of Lading som vi fått i Sverige innan vi åkte iväg. Vi kom upp till Barbican Marine där vi möttes av beskedet att Schenker redan hämtat ut vår Delivery Order på en kopia av Bill of Lading som de hade fått från Paralympiska Organisationskommittén i Sydney. Vi hade original Bill of Lading och det är den man måste ha för att få ut en Deliver Order. Alltså hade Barbican Marine gjort ett allvarligt fel. Vi åkte över till Schenker och frågade varför de hämtat ut Delivery Ordern. De menade att Paralympiska organisationskommittén hade gett dem uppdraget för det. Det var ingen mening att bråka något mer med dem, det viktigaste var att få ut bilen. Båten var planerad att anlända först kl 23.00 på fredan, vilket innebar att vi skulle få vänta till måndan att få ut bilen. Schenker bokade in sig på en ”time-slot” när de skulle få hämta vår container nere vid hamnen. De fick en tid mellan 13.00-14.00 på måndagen. Vi åkte över till tullen med vår Deliver Order och fick våra tulldokument stämplade. Nu var allting grönt från tullens sida i alla fall. På lördagen ringde sedan vår kontaktman på tullen och sa att vår container var avlastad från båten. Lite irriterande att inte kunna komma åt den förrän på måndag.
På lördan var vi återigen och tränade korthåll i La Perouse. På måndagen åkte vi in till Schenker så vi var där strax före 14.00. Vi hoppades att de skulle vara tillbaks med vår container. Så var dock inte fallet. Vi fick vänta till c:a 16.00 innan lastbilen kom med vår container. Nu skulle folk från karantän-myndigheten undersöka bilen. De är väldigt noga med att det inte finns jord-rester på däck och i skärmarna. Undersökningen gick bra och vi kunde äntligen få ut vår efterlängtade bil. Vi åkte genast till flygplatsen och lämnade tillbaks vår hyrbil. På kvällen var vi iväg och tränade 10m på en inomhusbana som vi hade hittat strax utanför Blacktown väldigt nära där vi bodde.
Nu återstod enbart två saker innan vi kunde bege oss norrut. Först behövde vi en ”blue-slip”, en typ av kontrollbesiktning som intygar att bilen är godkänd att köra på Australiensiska vägar. Sedan måste vi få ett tillfälligt registreringstillstånd från RTA (Road Traffic Authority). Utan registreringstillstånd får man inte köra på Australiensiska vägar. Kontrollbesiktning får utföras av vissa auktoriserade bilverkstäder. Efter att ha ringt runt till ett antal verkstäder lyckades vi få en tid på ett ställe i Blacktown. Vi åkte över dit och lämade in bilen. När vi skulle hämta bilen ett par timmar senare hade de vissa problem med belysningen. Våra lamport är naturligtvis riktade för högertrafik, vilket gör att man bländar mötande trafik vid vänstertrafik. Vi var dock förberedda på detta och menade att vi kan lösa detta snabbt genom att tejpa för ett visst område på lamporna. RTA ville först att vi skulle byta hela insatsen till nya lampor, men efter lite diskuterande gick de med på vår lösning. Efter en snabb visit hos RTA strax innan de stängde lyckade vi få ut vårt registrergingstillstånd. Nu var det raka vägen tillbaks till hotellet och packa bussen. Vi trodde att den skulle bli full, men de var värre än så. Det var precis att vi fick in allt vårt bagage, trots att vi ”bara” var 4 personer. Jonas och jag turades om att köra upp till Brisbane. Vi körde hela natten upp och resan tog c:a 12 timmar.
Bild: En del av vår packning som lastas in i bussen.
Väl framme i Brisbane på onsdag morgon (16/8) så hade vi ett antal lägenhetshotell att titta på, vilka vi trodde skulle passa oss bra. Vi fastnade för ett ställe som heter Bridgewater Quest Apartments som ligger vid Kangaroo Point väldigt centralt i Brisbane vid Brisbane floden. Efter att ha sovit någon timme på förmiddagen så åkte Jonas och jag ut till Belmont Shooting range, där vi skulle träna ett antal veckor framöver. Vi hade turen att stöta på Rex Wigney, personen som jag hade haft mailkontakt med. 50 meters och 10 meters hallarna är helt nybyggda med tavelautomater på 50m och transportörer på 10m. Banorna såg väldigt bra ut och vi hade möjligheten att låsa in vapen och all utrustning på skjutbanan, otroligt bra. Vår lägenhet bestod av 2 sovrum, 1 vardagsrum ock kök. Efter första veckan skulle vi kunna byta upp oss till 3 sovrum ifall vi vill.
Bild: Nattvy från vår lägenhet
På torsdan var vi på plats på skjutbanan för att på allvar sätta igång med träningen inför Paralympics. Nu skulle det bli träning i stort sett varje dag de närmaste veckorna. På lördan hade de storbesök av Australiens idrottsminister på skjutbanan. De ville gärna att vi skulle vara på plats när han dök upp, så att de hade några skyttar att visa upp. Jonas hade tagit kontakt med rullstolsbasketklubben i Brisbane. De tränade enabrt en gång i veckan under den här tiden på säsongen, så han var iväg och spelade med klubben på söndan. Det är ett bra sätt att få lite varierad träning. Vädret här uppe i Brisbane är betydligt varmare jämfört med Sydney. På dagarna är det c:a 25 grader, på nätterna kryper det nog ner till c:a 10-15 grader. I lördags var vi iväg på en Barbeque på ett grannhotell. Jonas blev inbjuden till denna efter att ha kommit i kontakt med några australiensare på den lokala puben häromdan. Brisbaneborna är väldigt öppna och överhuvudtaget så verkar det vara en mer avslappnad inställning till det mesta uppe i Brisbane jämfört med Sydney.
Bild: En dag på träningsbanan (Belmont Shooting range) i Brisbane.
Bild: Vår ovärderliga buss här nere i Australien, Brisbane. Efter lite krångel kom den äntligen fram.
